Sensommartankar

När hösten kryper närmare och temperaturen sjunker. Morgnarna är kyliga och kvällarna mörknar allt tidigare, då är det som härligast i mitt lilla krypin. Tomatplantorna dignar under rodnande frukt, ibland klarar inte plantan tyngden utan knäcks under sin börda trots idoga försök till stöttning. När det händer får man rädda det som räddas kan. Med omsorg, solljus och kärlek ska nog de små och omogna också få färg på kinderna och mogna på sig så småningom. Det är värt att reflektera över även i jobbet som lärare, eleverna skulle kunna jämföras med sköra växter som behöver vattnas och gödslas och ibland även med försiktighet tuktas så att de kan växa, mogna, blomma ut och bära frukt...