Växthuset, mitt andningshål i vardagen!

När jag fyllde 40 fick jag ett växthus, jag hade i förbigående nämnt för min man att jag tyckte det verkade mysigt och kanske någon gång skulle vilja ha ett.  Han fick då en snilleblixt! Han skulle få släkt och vänner att bidra till detta projekt. Vi kan väl säga så här… Jag var inte alls övertygad om att jag verkligen ville ha ett växthus där och då, det var mer en förflugen tanke som han nappade på och sedan körde 100 % för att genomföra.  

På min födelsedag kom det således rätt många kuvert med pengar och diverse plantor som jag något förvånad tog emot. Efter några vändor med granndiskussioner kring placering osv. så drog vi igång ”projekt växthus”.   Bara det här att leta reda på det perfekta växthuset till det bästa priset var ett äventyr.  Vi åkte runt och kollade, läste på och ställde frågor, undersökte och gjorde listor, jag var fortfarande inte 100% på att det här var vad jag ville, men släkten hade ju samlat och ju mer vi kollade,  desto säkrare blev jag på vad jag ville ha. Jag fyller år i juli och i december beställde vi ett växthus till pangpris på nätet. Vi kände oss supermodiga, jag som inte ens hade beställt ett par skor via nätet gjorde en jätteinvestering helt osett, mitt lätt sjukliga kontrollbehov var mycket svårkontrollerat i det här läget kan jag säga!

När så växthuset kom, i delar, som ett jäkla plockepinnspel från IKEA,  så var det naturligtvis skadat.  Det fixade vi efter många om och men till, och sedan skulle det sättas ihop. Jag är ju något av en tidsoptimist och tror att allt går jättefort och ska vara jätteenkelt. Well, det skulle gjutas plintar och det skulle grävas och jämnas mark, först efter det skulle de där pinnarna och skivorna pillas ihop… Jag är ju en ganska otålig person, fort ska det gå! Nåväl det tog väl en dryg vecka i slutet av april, med sena kvällar och arbete med ficklampor i mörker innan det väl var på plats, men jösses vad bra det blev!

Idag är jag så lycklig över det här växthuset, det är en oas där jag kan släppa allt annat, min otåliga själ kan på något sätt slappna av där. Det är som avkoppling även fast jag hela tiden håller på med någonting.  En latte i växthuset innebär för mig tid att sortera mina röriga och rörliga tankar, egentid med kvalité, reflektion över arbete och livet i allmänhet.  Det är sällan jag sitter där och bara hänger en längre stund, jag gör någonting samtidigt, plockar bland bladen, vattnar, fixar och donar samtidigt som tankarna får flyga fritt.  Är jag upprörd så är det numera hit jag går, växterna och doften av mylla liksom lugnar mitt hetsiga inre. Ja jag ska inte överdriva växthusets effekt, om jag inte tränar tre dagar i veckan så finns det inget växthus i världen som kan få mig att funka vettigt, men det hjälper till, som en lisa för själen i en uppskruvad värld.



Det nyuppsatta växthuset 2016

 

Våren 2017 ser det ut så här

 


Bevattningssystemet på plats och förhoppningsvis tar du dig lilla vindruva...



En nyvattnad timjan, så luddig och så god..

En nyplanterad paprikaplanta, ska det bli något av dig månntro...

 



Bladspenat

Ruccola min peppriga vän...



Potatis i hink, kanske får vi potatis till midsommar...



Lilla gurkplanta, väx, väx dig stor och stark...