Evas lyckliga trädgård

När hösten kryper närmare och temperaturen sjunker. Morgnarna är kyliga och kvällarna mörknar allt tidigare, då är det som härligast i mitt lilla krypin. Tomatplantorna dignar under rodnande frukt, ibland klarar inte plantan tyngden utan knäcks under sin börda trots idoga försök till stöttning. När det händer får man rädda det som räddas kan. Med omsorg, solljus och kärlek ska nog de små och omogna också få färg på kinderna och mogna på sig så småningom. Det är värt att reflektera över även i jobbet som lärare, eleverna skulle kunna jämföras med sköra växter som behöver vattnas och gödslas och ibland även med försiktighet tuktas så att de kan växa, mogna, blomma ut och bära frukt...

En frukost i solskenet bestående av naturell yoghurt med färska bär och hemgjord knaprig granola slår det mesta. 😀 Recept: 5 dl havregryn 3 dl rågflingor 2 dl kokos 2 dl solrosfrön 1 dl sesamfrön (vita) 1 dl linfrö 1/2 dl apelsinjuice 1/2 dl äppeljuice 1-2 dl flytande honung Rör runt alltihop till en grynig blandning och lägg på en bakpappersklädd plåt. 200 grader ca. 30 minuter. Håll koll och vänd runt i granolan då och då så att allting får färg och torkar till.

Sitter i växthuset och hör regnet smattra mot taket. Det är ett behagligt knattrande och doften av fuktig mylla tränger genom mina näsborrar. Jag plockar lite döda eller döende blad på gurkplantan. När jag försöker hitta sätt att stötta den överbelastade  tomatplantan sprids det en lätt stickande doft, jag kan inte ens beskriva den. Det luktar tomatplanta helt enkelt! Några av gurkorna ser lite lustiga ut, de skulle inte bli godkända till försäljning, det kan jag garantera. Misstänker att bristande bevattning under en kort period ledde till formen, men jag vet inte, och vad har det egentligen för betydelse hur de ser ut? Ibland när jag sitter här funderar jag över livet. Det skickar nya kurvbollar att hantera mest hela tiden. Livet är skört, ute i världen är det terrordåd, vansinniga människor som i blind tro tycker sig ha rätt att döda andra, människor som dömer varandra efter hudfärg, religion, etnicitet och könstillhörighet. Människor som inte får älska vem de ...

Efter att vi för några år sedan byggde ut huset och då gjorde om våra gamla planteringar som var uppbyggda med slipers från -75 så har vi varit försiktiga med vad vi planterat ut. Jag hade en plan att det skulle vara ett färgschema i den ena rabatten och ett annat i den andra. Jag har inte riktigt lyckats att sprida blomningen på växter så att det blommar hela säsongen, så när en kompis nu höll på att rensa i sin trädgård och ville bli av med lite växter så struntade jag i färgkoordineringen och tänker, lite vilt och blandat blir härligt!

Länge sedan jag uppdaterade bloggen nu. Det har varit semester och datorn har varit oanvänd, utom de första två veckorna när jag var i Kambodja med Teachers Across Boarders och jobbade. Den resan kräver ett alldeles eget blogginlägg som får skrivas en annan dag! Idag hade vi besök av släktingar från Österrike och mina syskon och föräldrar här hemma i radhuset och jag fick lite feeling när jag skulle ro ihop en efterrätt. En rätt skön känsla, ni vet när tiden finns och man får en idé som man bara måste prova. Jag har legat rätt lågt med bakningen under våren och sommaren, men nu kändes det kul att experimentera loss lite och jösses vad gott det blev! Först gjorde jag en citronkladdkaka , tyckte att 30 minuter verkade länge att ha den inne, men det behövdes! Sedan gjorde jag Italiensk maräng. Jag lade färska hallon på citronkladdkakan och  kletade på rejält med marängsmet som jag sedan brände av med en gasolbrännare. Det söta och det syrliga gifte sig fullständigt...